Just nu så saknar jag Martina Segerstedt så sjuukt mkt så jag vet inte vad.. Jag är i den där sitsen då det är SÅ mycket på samma gång som jag behöver prata ut om. Det är mycket tankar & funderingar i mitt huvud. Jag saknar tiden då jag bodde i Östersund, när Martina bodde 20 meter ifrån mig, då var det bara att gå ner & prata när man behövde. Det tog liksom 1 minut att traska ner till hennes lya. Nu är det ganska så mer komplicerat, nu hade jag behövt fara en lång resa ända till Norge för att kunna träffa henne. Om jag hade haft råd så hade jag gjort det på direkten, seriöst.

Gumman, jag behöver dig.